Efter den längsta sommaren jag kan minnas är det nu höst. Jävlar vad den känns. Den kalla fuktiga kylan och det tunga dova mörkret ligger som en blöt och smutsig slöja över mina axlar.
Jag har slutat äta kött och p-piller. Hur känns det då? Jo tackar som frågar det känns både skitbra och ganska dåligt. Köttet saknar jag inte. Jag blir yr och får kväljningar av tanken på att jag ätit kött från djur med samma intelligens- och känslonivå som min hund. Skäms dessutom för att denna insikt kommit till mig pga att jag tittat på en flera år gammal film, som jag känt till men hittills aktivt undvikit. Döda uppsvällda grisar utan öron och levande grisar med tom blick och brutna ben som vadar i sin egen avföring är ett litet axplock av vad filmen bjöd på.
Att jag slutat äta p-piller har inneburit att jag varje natt drömmer om bebisar, och varje dag tänker jag på bebisar. Jag vill bära bebisar i och på magen. Det dränerar mig och får mig att känna mig hopplös och manisk och bland gör det mig ledsen. Det blir inga bebisar på ett tag. Vi måste renovera först, utbilda oss först, slutföra massa meningslösa saker vi påbörjat först. Sluta hitta på ursäkter först.
Allmän feeling då? fertil potatissäck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar