I helgen när min syster var ute på klubb tog en främling ett rejält tag om hennes högra skinka. Hon såg rött och boxade honom någonstans mellan pungen och solar plexus.
Sen sa han sa att hon skulle passa sig.
*konstpaus och tid för reflexion*

Jag önskar att jag fick fylla 17 i år. Inte för att jag inte kan acceptera att jag de facto är tio år äldre, utan för att jag önskar att jag också hade haft typ jämnåriga förebilder som exempelvis Zara Larsson och Kenza. Tjejer som äger skiten ur allt och alla, med andra ord. Mitt 17åriga jag hade älskat det, slutat skämmas, fått storhetsvansinne och blivit ostoppbar.
Dock undrar jag fortfarande tonårskillarna som inte bränner sina royalties på strippor är. De som ifrågasätter traditionella mansroller med allt vad det innebär. Önskar alla 17åriga killar idag lika suveräna förebilder som Zara och Kenza mfl.


Apropå skinkor och pungar, idag har vi tvättat och klagat på varandras rejält sunkiga underkläder.
- men jag gillar dina svarta trosor
- eh vilka då, jag har bara svarta trosor?
- de som se ut som prinskorvar

??

Hittade en passande bild apropå hur hösten känns. Tänk dig att det som på bilden ser ut som ljummet poolvatten istället är kall och trög gyttja. Som man simmar i. I all evighet. Ungefär så!

Efter den längsta sommaren jag kan minnas är det nu höst. Jävlar vad den känns. Den kalla fuktiga kylan och det tunga dova mörkret ligger som en blöt och smutsig slöja över mina axlar.

Jag har slutat äta kött och p-piller. Hur känns det då? Jo tackar som frågar det känns både skitbra och ganska dåligt. Köttet saknar jag inte. Jag blir yr och får kväljningar av tanken på att jag ätit kött från djur med samma intelligens- och känslonivå som min hund. Skäms dessutom för att denna insikt kommit till mig pga att jag tittat på en flera år gammal film, som jag känt till men hittills aktivt undvikit. Döda uppsvällda grisar utan öron och levande grisar med tom blick och brutna ben som vadar i sin egen avföring är ett litet axplock av vad filmen bjöd på.

Att jag slutat äta p-piller har inneburit att jag varje natt drömmer om bebisar, och varje dag tänker jag på bebisar. Jag vill bära bebisar i och på magen. Det dränerar mig och får mig att känna mig hopplös och manisk och bland gör det mig ledsen. Det blir inga bebisar på ett tag. Vi måste renovera först, utbilda oss först, slutföra massa meningslösa saker vi påbörjat först. Sluta hitta på ursäkter först.

Allmän feeling då? fertil potatissäck.

Läser bloggar. Folk lägger upp bilder på kantarelltoasts, skriver om facials och marmorbord, och jag avundas dem. Inte för att jag också vill ha allt det där, utan för att det vore en jävla välsignelse att slippa vara ängslig. Jag förstår att man tycker om mackor,  skönhetsbehandlingar och inredning men det är val på söndag. Ledaren för Sveriges tredje största parti skriver i sin bok att han inte förstår sig på homosexuell kärlek. Han vill även sänka abortgränsen från vecka arton till tolv av "personliga skäl" och ser inte problem med att stänga gränserna för dem han inte tycker tillför Sverige något, typ krigsoffer, diskriminerade romer m.fl.
Jag hanterar detta genom att:
1. Läsa mat-, skönhets- och inredningsbloggar
2. tröstäta
3. unfrienda folk på Facebook
5. rösta på Fi